Hur kan det vara möjligt att få tillstånd att bränna böcker på offentlig plats när man numera inte ens får elda björklöv på sin egen tomt?
-Insändare i Dagens Nyheter i dag, rimligen föranledd av att ännu en ansökan lämnats in om tillstånd till koranbränning i samband med Eurovision Song Contest i Malmö. Ett flertal likadana ansökningar har tidigare fått grönt ljus - med kända efterdyningar, alla negativa.
Få kunde väl ha anat – och det tror jag gäller filmskaparna också – att den här dokumentären, en road trip med tre män i en gammal Renault, tungt lastad med minnen från familjesemestrar när pappa franskläraren fick leva upp i det han ansett vara hans andra hemland, skulle bli en exempellös framgång. Först kom recensionerna: hyllande. Sedan stormade publiken in. Och vad gjorde/gör biobesökarna? Jo, hyllar filmen!
Vandringen mot rekordet inleddes redan premiärveckan. Den första helgen filmen visades på biograferna sågs den av totalt 34 782 personer. den bästa öppningshelgen för en dokumentär i modern tid ... Och så var stenen i rullning! Det visade sig att den normalt så gapiga och tämligen påfrestande duon lämnade sina sämsta sidor hemma när de klev in i den apelsinfärgade gamla bilen och styrde mot södra Frankrike.
Att Filip och Fredrik har mycket bakom pannbenet har nog ingen betvivlat: duon har vunnit "På spåret", de skapar tv-program, driver eget produktionsbolag, sprutar idéer och skriver böcker. Dessutom står de för ett eget frågesportkoncept, "Alla mot alla", som sänds i Kanal 5, en har det visat sig väldigt slitstark succé (jo jag tittar ganska troget trots att jag retar mig på mycket i "formatet").
Men eftersom killarna också framstår som både jobbiga, tjatiga och skrytsamma (jag känner dem enbart genom tv-rutan) tänkte jag inte alls gå och se den här filmen. Tills jag kapitulerade för min nyfikenhet: helt olika personer jag känner gav ett och samma råd. Det löd: Se den!
Ett råd jag lydde. Och kan bara instämma i berömmet. Det är en varm film, den är rolig, den är djupt allvarlig, den är infallsrik, den vittnar om skräcken när ett barn inser att en förälder är på fallrepet, tappar livsgnistan. Och den visar upp kärlek mellan far och son, den visar upp fantastiskt kompisskap mellan Filip och Fredrik. Dessutom pekar den på vilken betydelse en engagerad lärare kan få för sina elever, långt in i framtiden.
Slutscenen skulle ha varit en måltid uppbyggd kring hemgjord ratatouille efter besök på den lokala grönsaksmarknaden. Så blev det inte, fast vi alla, både vi i biosalongen och människorna inblandade i filmen, önskade det. Snyftnödiga blev vi lite till mans.
Nu sätter "Den sista resan" besöksrekord och ännu fler kommer att se den – och se om den – när den så småningom sänds i tv, oklart när, men jag gissar att den kommer i vinter. Jag tittar nog på den igen då. Så bra är den! Missa den inte!
Copyright Klimakteriehäxan
Att det är viktigt att barn läser, det vet vi. Men vi vet också att läsningen konkurrerar med många andra sysslor, skärmarna nutidens barn har omkring sig från späd ålder blir allt svårare att besegra. Enligt O vill göra en vällovlig insats med Veckans kulturfråga: Vilka böcker för barn och unga vill du lyfta fram?
Astrid Lindgren behöver ingen draghjälp. Men hur är det, kommer dagens föräldrar ihåg att plocka fram böckerna av Viveca Lärn (f d Sundvall)? Serierna om såväl Eddie som Mimmi är underbara, och liraren Ludde en bra inkörsport till boken om Zlatan av David Lagercrantz som blir aktuell i lite högre ålder.
Barbro Lindgren fick ALMA-priset och det är hon värd, inte minst för trilogin om en flickas uppväxt: "Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner", men hon har skrivit galet många bra böcker som med fördel kan läsas även av vuxna – och gärna högt dessutom!
De här tre svenska kvinnorna har inte bara författarskickligheten som gemensam egenskap. Alla tre har dessutom humor, som tydligt märks i deras böcker. Jätteviktigt, det är jag övertygad om!
Copyright Klimakteriehäxan
En av årets höjdpunkter när det gäller naturupplevelser i Stockholm, det är de japanska körsbärsträdens blomning i Kungsträdgården. I år har vi väntat lite längre än i fjol, vårvädret har visat sig från den lynniga sidan med skutt i temperaturen och ovälkommen snö. Men vi har naturligtvis inte gett upp hoppet! Ska de våga slå ut, vädret till trots? Och visst törs de! I dag kunde jag med egna ögon se att knopparna börjat visa färg. Fast det är ganska långt kvar tills man ser trädkronorna breda ut sitt rosa moln över alla som, liksom jag, älskar att flanera under den enorma mängden blommor.
Cherry Ames hade olika sjuksköterskeuniform på alla omslagen till böckerna i den här långa serien som jag verkligen älskade. Cherry började som elev och betade sedan av nisch efter nisch där trevlig vårdpersonal var efterfrågad: hon var vid flyget, hon var privatsköterska, jobbade på kryssningsfartyg och tog också en sväng inom åldringsvården, t ex. Inte mindre än 27 böcker finns det, de flesta skrivna av Helen Wells, fast några också av Julie Tatham.
"Dödgrävarens dotter" (The Gravedigger´s Daughter) av Joyce Carol Oates bygger åtminstone till vissa delar på hennes farmors dramatiska levnadsöde. Handlar om en ung kvinna med tyskjudiska rötter som ensam försörjer sina barn under svåra omständigheter. Oates farmor, Blanche, var den som gav sondottern hennes första skrivmaskin och uppmuntrade hennes författarskap. Hon tillägnas den här romanen, som är en läsupplevelse.
"Från doktor Klimkes horisont" är en samling fristående berättelser av Håkan Nesser, och i var och en nämns åtminstone en doktor ... Historierna är hejdlösa, skrönor som inte går att tro på, men som fungerar bra som underhållning för stunden. Här finns både kärlek, mord och svartsjuka som ingredienser!
.jpg)
2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? Jag avstår efter bästa förmåga, det är nog en yrkesskada. Men när det gäller de stora inrikespolitiska frågorna, som vård-skola-omsorg-integration-kriminalitet kan det ibland vara svårt att hålla tyst. Likaså när man diskuterar begränsning av press- och yttrandefriheteten, så grundläggande för demokratin.
3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? Nej, det blir bara svårare och svårare för varje gång. Har t o m röstat blankt.
4. Läser du tidningarnas ledarsidor? Inte alltid och inte så noggrant, men jag kollar ämnen och ibland läser jag därför att jag är intresserad av en viss skribents åsikter. Vilket inte behöver betyda att jag håller med, förstås.
5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt? Cecilia Malmström, en gång framstående i Folkpartiet, så småningom bländande bra EU-kommissionär men numera inte ens medlem i Liberalerna som jag förstår det. Hon har lämnat politiken, antagligen för gott. Oavsett vilken partietikett hon skulle vilja klistra på sig skulle hon få min röst. Kan inte tänka mig en klokare människa. Hon kan dessutom tala för sin sak, på en lång rad språk, utan minsta problem. En tydlig representant för "Kvinnor kan"!
6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person? Ja, röstar troligen, eftersom jag tycker att man bör rösta. Men på vad/vem?
Ja det blev ett rejält skutt från kosläpp till dagens ämne, men jag hoppas att ni ger er i kast med ännu ett "SELFIE-äventyr"! Glöm inte att skriva en kommentar här hos mig med länk till ditt inlägg! Senaste nytt från kohagen levererades förra veckan ( Hoppas jag inte missat någon!) från Hannele, Kina, Nettan, Nilla, Margaretha, Femfemman, MrsCalloway, Susjos, Paula, Gerd. Kraka, Anna i Portugal, Åke, Hanna, BP, ProfessorDeutsch, Ingrid, Anki, Sara Pepparkaka. Och ni gjorde förmodligen samma upptäckt som jag: vilka härliga kominnen vi bjöds på!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag har registrerat dem som faderslösa. Det är enda sättet att försöka se till att de får samma rättigheter som jag. Om de har en palestinsk pappa får de inte israeliskt medborgarskap.
-Dagens Nyheters Mellanösternkorrespondent Emma Bouvin skriver om sina goda vänner, hon israelisk medborgare, han palestinier. Deras gemensamma liv är fyllt av problem som är svåra att ta in för en utomstående, vilket citatet ovan väl illustrerar. Det handlar om parets två barn. Texten innehåller fler sorgliga exempel på hur märkligt människor hanteras i denna konfliktfyllda del av världen.
 |
| Det finns lidande av olika slag och på olika nivåer. |
-Det var året då Sara Danius avled i cancer, efter en turbulent tid när hon var Svenska akademiens ständiga sekreterare, en post hon lämnade 2018 (och akademien lämnade hon helt i början av 2019). Men det är till Sara Danius minne som vi idag högtidlighåller Knytblusens dag. Danius älskade knytblusar och var med om att ta fram flera modeller tillsammans med klädskaparen Camilla Thulin, bl a i ett svart tyg med röda kvinnokampssymboler på. Jag har haft knytblus men tror inte jag har någon i dag, så jag sänder dagens upphovskvinna en oknuten tanke, fem år efter hennes död.
 |
| Min kära Daisy i helfigur. |
Nu råkar det vara så att jag har en ko i vilken man kan göra varma mackor! Snacka om fullpoängare! De varma mackorna som jag drog mig till minnes stammade från 60-talet. Min smörgåsgrill, som heter Daisy, kommer förmodligen från 90-talet. En kär kökspryl som valdes med omsorg när Maken och barnen letade efter present till mig, om till jul eller födelsedag minns jag inte. Men glad blev jag!
 |
| Älskad hårtork! |
Är inte formgivarna lika fria att hitta på lätt tokiga prylar längre? Tycker inte jag sett till liknande saker i butikerna. Men en sak vet jag: det blir en sorgens dag när Daisy och den galna ankan lägger av. Just hårtorken råkar jag förresten veta finns på åtminstone ett museum, förutom i mitt badrum alltså!
En sak är i alla fall helt klar: Daisy har fått en renässans. Har testat att lägga rågbröd med chèvre och honung i hennes mage, med gott resultat. Vanligare är ost och skinka. Ska nog hitta på fler varianter vad det lider! (Tricket för att lyckas är lite oväntat: man breder smör på mackans utsida, vilket hindrar att den fastnar!) Men hårtorken, den har aldrig varit bortglömd utan flitigt använts, år efter år.
Och när det kommer till kor så finns det fler som ligger mitt hjärta nära. Ta en titt på de här vackra djuren, gjorda av en keramiker i Uruguay där jag köpt dem. En hel familj, fast det verkar som om tjuren är bigamist – ja det är de väl i verkliga livet också, ingår liksom i "ämbetet"? Kanske ingen konst veganer uppskattar, men jag tycker de är jättefina!
Fredagsfrågorna från Elisa Matilda tycker jag denna gång förtjänar just den rubriken, "gott och blandat". Önskar er en trevlig helg!
 |
| När/om jag blir 80 ... Denna lilla skulptur som finns med på Liljevalchs vårsalong kan ge en föraning om det som ska komma. Hon heter "Haggan" och är gjord i keramik av Stefanie Gripenberg och jag har faktiskt redan visat henne här på bloggen, men hon får gå i repris! |
Svenska läser jag mest på, men i perioder har jag läst minst lika mycket på engelska. Övriga språk är för jobbiga, men jag har några originalspråksböcker jag är lite stolt över att ha "knäckt": Läste Heinrich Bölls "En Clowns åsikter" (Ansichten eines Clowns) på tyska innan han fick Nobelpriset. Det berodde på att jag befann mig i Österrike på ett semestervikariat.
Även Annie Ernaux hade jag klämt en tunn liten roman av innan hon fick Priset, men jag tycker det är tveksamt: begrep jag verkligen det fina i (den franska) kråksången? På spanska borde jag ha lättare att läsa, men har läst väldigt lite. Och när jag intervjuade Ernesto Sabato, argentinaren som hoppades men aldrig fick något Nobel-diplom, gav han mig en av sina romaner prydligt signerad. Fast han la till, plirande över kanten på sina glasögon: "Den här kommer du nog att tycka är lite jobbig ...". Läste den inte ... men jag har den kvar!
För rätt många år sedan läste jag en del både på norska och danska och tyckte det var tämligen problemfritt, men det har jag inte gjort på väldigt länge.
Så det korta svaret på första delfrågan är svenska och engelska. Som svar på andra delfrågan gäller det ovanstående. Det blev ju ett långt svar ...
Copyright Klimakteriehäxan
"Vita tänder" (White Teeth) var Zadie Smiths romandebut i mycket unga år. Jag läste den på engelska och tänkte gång på gång att oj, den som ska översätta detta till svenska får verkligen anstränga sig (jag hade ju själv minimal men dock erfarenhet av översättningsarbete). Det är hur som helst en jättebra story om livet bland invandrare i en viss del av London, med haltande integration och kulturkrockar. Kändes väldigt "äkta", kanske just beroende på de inte-så-brittiska-som-i-svensk-skolengelska språkbitarna? Ny miljö, nya intryck för mig hur som helst.
Gustaf Frödings "Räggler å paschaser" kan inte vara lätta att förstå för den som inte är bekant med värmländska. Ni har ju hört citatet "Dä ä e å å i åa ä e ö" som satt myror i skallen på många 08or genom åren. Och även för nutidens infödingar kan det stundtals krävas lite extra tankearbete, eftersom idiomatiska ord och uttryck som en gång var helt självklara i dag inte används längre. På gott och ont.
Där blev det en trio, sinsemellan väldigt olika, men alla har gett mig stor lön för mödan! Fast ibland vet jag att jag stirrat mig blind på konstigt stavade ord. Som i en bok av irländska Edna O´Brien där det ideligen nämndes en person som kallades "eejit" (läste den alltså på engelska). Jag förstod absolut inte. Jo, till sist, när jag prövade att uttala de där bokstäverna högt ... då, men först då, var det ju glasklart att det handlade om en "idiot".
Copyright Klimakteriehäxan
DAGGRÖTA
-Se där dels ett roligt ord, dels en urgammal och miljövänlig metod för att behandla lin! Man lägger ut det skördade linet på marken och låter dagg och regn ta hand om rötningsprocessen. Det tar två-tre veckor. Nästa steg är att linet blir en bearbetningsbar fiber. Tror kanske inte att det här verbet kommer att förekomma särskilt ofta i mitt liv, men en ny bekantskap var det! Och snart är morgondagg något att vakna till, efter de allt ljusare sommarnätterna.
Blåsippan ute i backarna står! Jag har hört det sjungas, jag har hört det sägas. Men själv har jag inte sett en enda, alltså bara snyltat på andra! Fatta då hur lycklig jag är över att nu i alla fall ha spanat in årets första vitsippor, bara några meter från vår port. Där står de! Så underbart att ha dem här!
Inlägg
Alla kommentarer
